Spillkråkor, stöddiga bankrånare och svinkoppor
Hejsan alla inte längre så resesugna pensionärer.
Idag ska jag skriva ännu ett brev till min kära gamla mormor. Nu har jag varit i Kalifornien och Arizona och lite i Mexico. Hon testade faktiskt att köra i vagnarna utan hästar sen mitt förra brev, men då bröt hon armarna och sitter nu hemma och äter kaffebönor. Men nog om det. Nu ska jag skriva brev, så nu kör vi!
Dear Mothermother!
Today I am in Mexico, waiting for the train that goes to Chitchen Itza. My first days here have been fantastic. I have visited Californa, Arizona and Mexico. And I am going to tell you about them all. Let us begin with California...
I landed in Los Angeles at ten o'clock pm. It was totally dark, and I was a bit scared. I had heard about gangsters and robbers here. Good the airport was very lighted up. When I landed I first saw Edvin walking around. I took up my slingshot and shot a stone in his head. He did not felt anything. Then I took an empty pizza box and shot it. He felt it, took it, and ate it. Then I went away. I ordered a taxi and jumped in. I was about to travel to the Seqouia National Park, a beatiful mountain and forest area. I became more and more tired, and at last I begun to sleep... when I woke up we were there. Quickly I jumped out of the car and payed him with swedish money. He begun to throw apples at me. At the Park Center I met a park keeper. He led me into the National Park to a big, big tree. Well, all trees were big here, so it was nothing special with this tree. I climped up and crawled into a camoflated hide. At last I could sleep. Ahhh...
When I woke up I took up my camera and put it on the tripod. All that was missing now was the birds. But I did not have to wait long. After just half an hour the first bird appear. It was a common redstart. *Klick* *Klick* Then the birds appeared one after one. Pileated woodpecker, Grace's warbler, blackburnian warbler, blue jay and lots and lots of more. And at the end of the day a common raven appear. I was so happy.
Then I ordered a taxi back to Los Angeles. I drove to a hotel and ordered a room. All rooms were full. I threw an apple in her face, took a room key and laid the money on the desk. When I opened my room it laid an old woman in the bed. I wnet out from there faster than Edvin can eat a hamburger. A took another room and begun to sleep fast.
Next day I went out to see the town Los Angeles. I became tired on it after twenty minutes, so I went to phograph some waders instead. But after two hours I heard a loud sound. It was bank robbers who escaped in a car. They zoomed by me and pulled me into the car... I know you now scream, but please don't, you will swoon... but anyway, I had a secret weapon. I took up one of my daddys socks. All three robbers swoon and I had to drive the car. I drove it into a wall and jumped out. It said "boom" like a firework.
And the next day I drove to Arizona, and Grand Canyon. Just a quick visit. I tried to see the endangred Californien condor, but I didn't. But I saw many turkey vulture and a road runner. But then I drove down to Mexico. I knew it was dangerous because they had a sickness there. When I came to the tollgate I tried to tell them waht I was scared for.
- You know, the... pig cups!
They didn't understand.
- Swine influenza?
They didn't understand that either.
- Hog flu!?!
- Where? Where?
- Not fly, flu!
I threw some rotten apples in their faces and drove in.
I drove out in the stone desert to not be infected. There I took up my tent. It became a nice photo day there to. And now I wait for the train to the pyramids of Chichen Itza. Have it nice, and dont broke your legs.
Yours sincerly, Rasmus
Hejdå, ha det bra!
Jorden runt på 40 dagar - Ännu ett av Jules Vernes oandvända utkast
Hejsan alla glada resesugna pensionärer!
(Jag vet inte vad jag menar, men det lät bra)
Nu är det dags för mig att ge mig ut på min mest fantastiska resa någonsin, med farliga hinder, och... jaja, jag låter som en äventyrsfilm, men det är sant. Vi ska nämligen resa jorden runt på 40 dagar. Till den resan har jag sjuttiotusen kronor att spendera. Hur fick jag då de pengarna? Jo, kära barn, det var så här...
En vacker dag i Maj var jag ute och gick i Stockholm. Då kom drottningen och kungen gående. De sa hej till mig och jag sa hej tillbaka. Men plötsligt så röt det till och en stor drake dök upp ovanför storkyrkan. Drottningen skrek så att fönstrerna sprack och kungen fick tinitus. Men jag blåste i min magiska flöjt och draken blev hypnotiserad. Jag bad den att flyga iväg, och den gjorde det. Kungen och drottningen jublade och gav mig sjuttiotusen skattefria pengar.
... Okej då, om sanningen ska fram så vann jag dem på en Trisslott, men man måste ju piffa upp en historia lite.
Vi ska besöka alla världsdelar utom Europa och Antarktis. Först en tripp till Nordamerika där man kan fotografera vadare och måsar, sedan bär det av till centralamerika, en utmärkt plats där djungelhönor och papegojor finns. Efter det så åker vi till Sydamerika, först Colombias och Brasiliens regnskog, där det finns massor av djungelfåglar. Sedan ner till Agentinas sydspets och en sväng till galapagos, där blåfotade havssulor och havsleguaner frodas. Och sedan en tripp till Afrika som jag är måttligt trött på. Tjocknäbbade korpar, bongos, sjölejon och klippkattugglor blir det gott om här. Och sedan har vi ju Australien, och sist Asien.
Det blir en resa att minnas. Som ni kanske förstår så gillar jag fåglar. Om ni inte förstår det (Hej, hej Edvin) så gillar jag fåglar. Jag hoppas att mina pengar räcker till det här. Som tur var åker vi med Car & And Airport, så resorna är lite billigare. Några hinder på min resa får man nog också räkna med. Vi ska besöka Somalia så pirater får man väl räkna med. Men försöker de ta min kamera så får de en stekpanna i huvudet.
Och när man ändå åker så kan man ju hälsa på några kompisar. Jag hade egentligen inga kompisar längre ut i världen än Danmark, men jag släktforskade lite och hittade Allan i Argentina, Gert i Kina, och slutligen Stephanie i Kalifornien. De ska bli kul och lärorikt att träffa dem. Jag har skickat brev till alla tre och fick svar också. Stephanies brev var nedflottat med hamburgeflott...
Den mest spännande biten på min resa ska utan tvekan bli turen med PolarQuests fartyg längs Nya Zeelands Subantartiska öar. Där finns Albatrosser, liror, stormsvalor, ja alla möjliga häftiga havsfåglar. Och sälar och valar också. Jag hoppas att få se den jättelika vandringsalbatrossen, som kan bli ända upp till tre meter och sjuttio centimeter mellan vingspetsarna. Nästan lika långt som Edvin har runt magen. (Skoj, Edvin, skoj skoj)
Och vi avslutar med ett brev till min kära mormor. Visserligen bor hon på nästa gata, men jag skriver ändå.
Dear Mormor.
I have already told you I am going to do a jorney to the center of the... sorry, a journey around the whole earth. On forty days. And dont say: Its impossible! You know grandmother, we have cars and airplanes now. That things that move without horses. BUt anyway, tomorrow I take my car up to Stockholm to fly to California. Poor you have a cold winter when I sunbathe in California. Greeeeat. And then I are going visit two more states in the USA. But more of that in next letter. I hope you will have fun. I will have fun. I hope...
Yours sincerly/ Rasmus
Det var det. Men först iväg till stället där man får sitt pass. Mitt förra gick sönder när en galen tjäder anföll mig i våras. Och har de tappat bort stämplen igen så ska de få med mig att göra!
Älskar, älskar inte - Nej, jag har inga kärleksproblem, så heter min bok...
Nu har ju alla fått helt olika böcker än vad vi hade förut. Nämligen, kärleksböcker. Och då menar vi inte böcker som Sune eller så, nepp, nu ska det, rätt citerat från Carola: "Vara lite mer än bara puss och kram". Det går väl an... lite... Men min är då ordentligt mycket mer än det! (Och ändå skriven 1973) Till och med lika mycket som Edvins bok...
Nåja, sluttjatat till handlingen... fast vänta ett ögonblick...ett ord från Småbarnsskyddsföreningen först: Eftersom vi antar att vem som helst i praktiken skulle kunna skriva in kanotenrasmus.blogg.se i sökrutan så ska vi inte ta med sådana saker i handlingen som skulle kunna vara olämpliga för små barn som då i praktiken faktiskt skulle kunna skriva in sådana ord i sökrutan och... Tyst med dig, vi fattar nu. Till handlingen.
Min bok heter som sagt "Älskar, älskar inte" och handlar om Katarina Silvernågonting. Hon bor i ett stort hus med sin pappa Mårten, mamma Jenny, storasyster Inca och katten Sing-Sing (Slutta fnittra, det är inte mitt fel att hon döper honom så!) Fast när Katarina var ganska liten så flyttade även en annan familj in som också bor där nu. Det var nämligen en kille som heter Jonnie Paris,och hans mamma som heter Edit. De fick flytta in där av någon okänd andledning som jag inte vet eftersom detta är fjärde boken men pappan är död i alla fall.
Så Jonnie och Katarina är väldigt bra vänner efter all dessa år. Och så har det flyttat in en till i hused. Ed, som jag gifta säg med Edit. (Sluta fnissa ni längst bak!) Men så händer der som inte fick hända, som vanligt... (Det kommer väl inget olämpligt nu, va?) Nej, det gör det inte. Katarina blir helt enkelt kär i Jonnie. Hon kan inte hjälpa det. Den barnslige, fjantige Jonnie som varit hennes kompis i många år blir hon kär i. Men då blir det väl bra? De blir kära och är lyckliga i alla sina dagar? Nepp... För Jonnie blir nämligen också kär, och inte i Katarina, utan i en tjej som heter Lotta, som har världens största... (Hallå där! Inget olämpligt!) Jag kan väl inte hjälpa det, jag vill ju bara beskriva boken...
Men Katarina får en idé. Eller rättare sagt får hennes konstiga kompis Susanne en idé. De åker hem till Susanne och där lurar dem Susannes (Enligt Kat) väldigt snygga storebror Per att skjussa Katarina hem igen. När de kommer fram till huset låtsas Katarina ramla och skada sig och ber Per att bära in henne. Hon tänker att Jonnie nog blir svartsjuk och att han kanske tror att de två är kära.
Hur de går sedan berättar jag inte. Men mellan all det där jag sa så händer det lite (Vad har jag sagt?) och också (Inget olämpligt för sista gången!) Jaja, men då tar vi betyget då, den skulle få högre, men den höga snuskighetshalten gör att den får... 2/5 Mona Edvin!
(Hallå där! De där bilderna är sannerligen olämpliga!)
Snälla, kan du inte sluta någon gång...
Men det är faktiskt en uppgift till, vi ska skriva om våran drömkille/drömtjej. För mig är det ju då drömtjej. Och faktiskt så finns ju min på riktigt... men jag säger inte vem det är... Vänta nu, ajaj, vi måste beskriva den på svenska eller engelska. Okej, då sätter vi igång då...
My dream girl is quite small, she is sweet and very nice to everybody. She is always funny to be with, and she can never stop to do what she likes... She always comes up with ideas, and they often succes. Also she has a wonderful laugh...
Ja, det var det. Hejdå, och ha det bra!
A new... hmm... what is "Blogginlägg" on english...?
Idag ska vi jobba med våra klassiker. Och jag ska jobba med klassikern bland klassiker: Till jordens mittpunkt... Ja, jag har faktiskt läst ut den, men jag har inte fått någon ny och därför får jag skriva om den... Nåja, dags för uppgiften:
Vi ska skriva vad boken handlar om på engelska. Alla som har läst min blogg innan kommer nu förmodligen att tröttna, eftersom jag har berättat vad den där sjuttons mittpunkten handlar om femtioelva gånger... Men som Edvin säger: Nu kör vi!
"My book, the journey to the center of the earth, (What a title...) is about Mr. Lidenbrock, his nephew Axel and the silent guide Hans. (Strange name in english...) One day Otto Lidenbrock finds an old book from Island. (The land Island, not an island) In it he finds a paper from Arne Saknusemm. It is coded, but at last Otto and Axel managed to "break" the code. It is writhed on the paper that Arne has traveled down to the center of the earth. Otto, who must be some kind of sick... directly wants to go down. He travels to Island (The land Island, not an island) and they meet Hans. And then all three begun their travel... "
Puh, det var det. Och nu till nästa uppgift. I ska do a translate med a text i my bok. Hmm... det där lät dåligt, kanske: Jag going to göra en översättning with en text in min book... Det lät ännu sämre... jaja, jag ska översätta en text i min bok, sådärja:
"Samtalet fördes på isländska som min farbror blandade med tyska och Fridriksson med latin för att jag skulle kunna följa med. De diskuterade nästan uteslutande vetenskapliga frågor som det brukas bland lärda män."
"The conversation was on Icelandic but my oncle mixed it with German and Fridriksson with Latin because I should understand. They discussed almost just scientist questions like it normally was among clever men."
Inte så jättebra kanske, men det får duga. Ja, det var det. Och nu är det faktiskt dags att ge det slutgiltliga betyget på "Till Jordens Mittpunkt". Och här kommer det... ojojoj:
4 Getter och en tupp! Vilket betyg!
Den oändliga svenskaläxan - (Det du, Marcus)
Idag ska vi inte heller skriva om klassikerna. (Tack gode korpar) Istället ska vi skriva om våra Svenskaläxor. (Om någon undrar vem Marcus är så var det en bildlärare vi hade i trean, han läste alltid i den oändliga historien) Så, då sätter vi igång!
Uppgiften finner du här.
Min först då, den heter Bongo i Kongo och handlar om Ture Svensson. Han är en naturfotograf som jobbar på tidningen "I Vår Natur". Hans favoritdjur är hjortar och antiloper. En dag hittar han en resebroschyr om Kongo. (Brussels Airlines, boka resan här, endast 9965:-) Han fashineras av Kongos skönhet och bestämmer sig för att åka dit. Men innan han hinner göra det så träffar han Markus Parkus, en liten knubbig författare, som har skrivit sucéer som "Skriet från Storgatan 42", "Till parkdammens mittpunkt" (Den måste jag läsa... ) och "Jorden runt på 56798 dagar". Han ger Ture idéen att ta bilder i Kongo och sedan skriva en bok om dem. Ture tycker det är en utmärkt idé, och ber Makus följa med på resan som assistent. Han följer gärna med, och så bär det iväg...
Sedan skulle jag läsa någon annans berättelse, och det blev.... tuturututuuu... håll i er.... Ossians! Oj oj oj, vilken höjdare... Nåja, då ska jag berätta vad hans handlar om:
Ossians berättelse heter "Farligt Guld", och handlar om Sam. Sam är en soldat som jobbar i Karlskrona. Han gillar att spela Xbox och att äta mackor. En dag så ropar ett av befälen ut att de behöver några frivilliga för ett hemligt uppfrag i Somalia (Pirater?... ) Sam bestämmer sig för att följa med. Han packar sina kläder, och sedan stiger de på flygplanet i Ronneby.
Vad`tyckte jag då? Jo, jag tycker att det är en bra berättelse. Den är ju bara i början nu, men den kommer nog att bli väldigt spännande sedan. Han har fått in en del fakta även om de inte ens har kommit till Kongo än. Ja, klart slut så ser detta ut att bli en höjdare.
Om jag har utvecklats i skrivandet? Ja, det har jag nog, jag skriver i alla fall mer mångsidigt nu, och jag har lärt mig det här med att man aldrig ska göra ny rad om någon fortfarande pratar.
Och inget betyg... snyft, snyft... jag saknar mina getter... snyft, snyft... jag vill ha tillbaka dem... snyft... Äh, jag infogar dem i alla fall, så det så. Sedan får ni klaga bäst ni vill!
Så fina dem är! Nåja, Hejdå och ha det bra!
Den Svåra Blogguppgiten - En historia om ett pucko och en oskyldig
Idag ska vi ha en lite annorlunda uppgift. Vi ska inte jobba med våran klassiker... såklart när jag precis har läst ut "Till Jordens Mittpunkt". Jaja, det är typiskt Rasmus-otur. Då sätter vi igång!
Uppgiften lyder så här!
Då sätter vi igång. Först den... första...
Han bodde i ett överflödigt hem. Han levde i lyx och fick McDonalds på sängen varje dag. Han växte och växte... fast mest på bredden. När han blev vuxen brydde han bara om sig själv, eftersom han var så van vid att alla slavade som honom. Han kunde ingenting... eftersom barnmorskorna hjälpte honom med läxorna. Och fram för allt brydde han sig inte om sina föräldrar eftersom de aldrig hade tid med honom. Han var våldsam och hade ingen försiktighet med hans egna eller andras saker, eftersom det inte spelade någon roll om han förstörde något när han var liten. Ofta fick han bara en ny, och bättre sak. Men däremot var han så fet att han precis kunde röra sig, tack vare all McDonalds-mat. Men han lyckades otroligt bra här i livet, tack vare att han hamnade i nyhetsinslag och i Guiness rekordbok. Han fick massor av miljoner för att vara med i ett reklaminslag för ett bantningsbolag.
Slutsats: Det spelar ingen roll om du är jättedum eller bortskämd, du kan ändå lyckas bra i denna sinnessjuka värld.
Och så den andra historien. Den här stackars, stackars pojken växte upp i en väldig fattig del av Hong Kong. Han fick arbeta redan som femåring och led stort. Hans föräldrar slog honom om han inte uppförde sig. Han fick aldrig gå i skolan och fick inga vänner. När han växte upp dog hans förlädrar i sjukdom. Han hade ingenstans att ta vägen. Han hade ingen utbildning, inga pengar, inga vänner, ingen familj. Han grät varje dag för hans föräldrar. Efter tre månader dog även han i sjukdom på gatan. Han led och låg och skrek hela natten, men ingen brydde sig.
Slutsats: Det spelar ingen roll hur godhjärtad eller oskyldig du är, du kan endå du ung i denna grymma värld.
Ja... snyft... så var... snyft.... ursäkta, jag måste ha fått något i ögat... snyft... ja, de var de historierna. Så gripande, eller hur? Inte... nej, kanske inte... nåja, det var allt från mig den här gången, ha det bra!
"Till jordens mittpunkt" - Jo, jag har fortfarande den...
Hejsan!
Japp, jag har fortfarande Till Jordens Mittpunkt. Men den blir bara bättre och bättre. Det är fortfarande mycket vetenskapligt, men såhär mycket är okej för mig. Men jag kan rakt inte förstå hur många andra "vanliga" personer kan gilla den här... men strunt i det! Till handlingen:
De har nu... tja... kommit längre ner... det är väl vad de gjort... mennär de var tretton mil under havsytan så kom de fram till ett underjordiskt hav. Där fanns det mängders av utdöda djur och växter. Bland annat svampar, lika höga som de högsta tallar. Och sedan fanns det massor av nutida trädgårdsväxter, fast gigantiska, tjugo-meters persilja, ormbunkar stora som höghus, mossor som kunde räcka till femtiotvå älgar i ett halvår, och trettio-meters sigilarier. Undrar om det finns tio-meters jordgubbar... mums... De bygger sedan en flotte och seglar ut på Lidenbrocks hav (Vilken fräck typ att döpa den efter sig själv) Men efter ett par dagar blir det storm... Det är ganska roligt när Hans, som är vägvisare åt Lidenbrockarna, alltid svarar med bara ett eller två ord. Till och med när det är full storm. Men till uppgifterna:
Uppgift 1
Ta ut ett citat ur boken och skriv en kommentar om det.
Här är citatet:
"Det var verkligen en ocean, men den var öde, och dess vildhet förskräckte."
Ett fint citat tycker jag. Man får känslan av ett stort, öde hav av det. Och jag gillar det där med Dess vildhet förskräckte. Sedan vet jag inte riktigt vad man kan säga mer. Ja, det får vara så.
Uppgift 2
Hitta på en intervjuv med någon i boken och skriv den.
Jag tänker intervjuva Hans.... Så här är den:
Jag: Hejsan Hasse, tack för att du kunde komma!
Hans: Ja, bra.
Jag: Första frågan... varför följde du med dem ner i underjorden där du kanske skulle dö?
Hans: Pengar.
Jag: Jaha... ja, du får tre någonting i veckan, jaja... men hur känns det nu när du är tretton mil under havsytan på ett underjordiskt hav?
Hans: Blött.
Jag: Trodde du att ni skulle komma så långt?
Hans: Nej. Trodde död.
Jag: Jaha... det låter ju bra... har du bra kunskaper om sådana här gångar?
Hans: Nej.
Jag: Okej, ingen ja eller nej fråga då... hur bra är dina kunskaper om expeditioner?
Hans: Dålig
Jag: Ehmm... och varför i allsin dar tog de då med dig, ett dumhuvud, på expeditionen?
Hans: Stryptag.
Jag: Aj... oh... aj...jag förstår...
Ja, det var väl det... mardrömmen för en intervjuvare... Och slutligen betygen... 4.5/5 Getter! Ojojoj!
"Till Jordens Mittpunkt" - Tillbaka igen! (Nästan)
Hejsan Hoppsan!
Nu är det dags att blogga igen. Först och främst så ska jag skriva vad som har hänt. Och, just det, efter att ha kämpat sig igenom ett par sidor lika tråkiga som ett skämt från Edvin så började boken bli bra igen. Jo, den blev faktiskt jättebra igen! Det var bara hela den där jobbiga resan till vulkanen som var jobbig. Så, tillbaka till historien.
De har nu lyckats bestiga Sneffels, gå ner i kratern, och följa det kodade meddelandet för att på ett särskilt sätt som tar för många meningar att beskriva komma på vilken av de tre skorstenarna som stod på bottnen som var tunneln till jordens medelpunkt, det var dock inga riktigta skorstenar utan.... puh... andas... lugnt.... vulkaniska skorstenar som bildats ner det en gång runnit lava här som sedan sprutades upp ur vulkanen som nu är död... Sådärja. De har klättrat ner i skorstenen och kommit till en lång tunnel. Sedan kom de till ett vägskäl. De valde ena vägen och kröp in där. Men efter ett tag tar vattnet slut. Vad ska de göra nu.... Mer avslöjar jag inte...
Till uppgiften. Min bok är inte färdig än så jag kan inte skriva den ena uppgiften. Så jag ska svara på några frågor om boken, här är dem kopierade från Carola:
Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Svar i ordning:
* Man kan lära sig att inte klättra ner i djupa grottor... eftersom de verkar väldigt farligt. Man får också lära sig att alltid ta med sig mycket vatten om man nu prompt ska ner i djupa grottor som enligt den förra punkten man inte skulle, så den här punkten är faktiskt onödig, men, jaja.
* Att, hmm, kanske att den är... bra... ja, jag kommer inte på något annat särskilt
* Varför jag tror det... tja, antingen tyckte han det var kul att skriva böcker eller ville han ha pengar. Jag tror dock de första eftersom det är så mycket känsla i boken... Boken budskap... hmm... se punkt 1...
* Den utspelas på artonhundratalet. Det märker man lätt av att inga morderna apparater finns, men det är endå inte helt stenåldersaktigt. De har elektricitet, och termometer, och lite annat. Dock heter deras "ficklampor" ruffehkorpfapparater, så det var inte förra veckan precis...
Tja, det var nog det. Och nu till betyget: 4/5 getter igen. Den är tillbaka!
"Till jordens mittpunkt" - Ner i underjorden och ner i topplistan
Hejsan!
Som sagt var ju "Till jordens mittpunkt", ganska bra, men oj, vad den har blivit dålig och framförallt jobbig att läsa. Se bara på ett styker ur boken där jag är just nu:
"Ön består uteslutande av vulkanisk tuff, det vill säga... gäääsp... ett konglomerat av olka porösa stenar och bergarter... gääääsp igen... Innan vulkanerna hade uppstått, utgjordes den av ett enhetligt massv, som av krafterna i jordens centrum... väck mig... långsamt sköts upp över havsytan. Elden hade ännu inte trängt igenom.... jord... skorp...an... zzzzzzz....."
Gääsp igen! Sådärja. Ni förstår att det är jobbigt, och jag har kollat längre fram i boken, det fortsätter så. Kanske inte fullt lika mycket, men väldigt mycket vetenskapligt. Det är ju inte så farligt, men det är för mycket denna boken, för mycket... Till handlingen: De har ridit åtta mil, och sovit över på tre ställen. De har blivit kyssta av två kvinnor och två män. Det är ungeför det som har hänt. Och sedan bara vetenskapliga beskrivningar för att fylla på. De är framme vid Sneffels nu, där gången till Jordens Hjärta finns.
Då till uppgiften. Vi ska beskriva antingen externa eller interna konflikter. I denna boken finns en utmärkt intern konflikt. Den gode Axel har en rejäl intern konflikt. Om han ska klättra ner i hålet eller inte. Fast han hade inte mycket tid att tänka på den innan hans farbror, den gode Otto, drog med honom till Island i alla fall. Men då uppstår en ny konflikt. Han undrar hela tiden om det inte bara är lava därnere, eller om det verkligen är gångar och kanske till om med djur. Som var och en kanske förstår så är det ju det senare som är rätt. Annars skulle det inte bli så spännande. De små Lidenbrockarna skulle bara smälta ihop till en porös konglomerad vulkanisk tuff, eller vad det nu hette. Dock i verkligheten är det självklart det första som stämmer.
Jo, det var det det, och nu till betyget: 1.5/5 Getter!
"Till jordens medelpunkt" är försvunnen! Vi måste gå till botten med det här...
Ny vecka, nytt inlägg. Tyvärr så har min bok försvunnit, jag kan bara inte hitta den. Men jag får leta vidare. Veckans uppgift är att beskriva platser och milöjer. Och det kan jag som tur var göra utan att ha boken här. Handlingen får vänta då jag inte har kunnat läsa någonting. Men till uppgiften...
Hittils har det varit två miljöer, först och främst deras stora hus. För de som inte läste mitt förra inlägg handlar boken om proffesor Otto Lidenbrock, och hans brorson Axel. Deras hus är gammaldags, men det var det inte den tiden det skrevs. Först har de en stor, fin, hall. Från hallen kan man komma in i köket, vardagsrummet och man kan ta en stor ektrappa upp till ovanvåningen. Vardagsrummet är stort och fint och har ett rejält bibliotek bredvid. Det finns många fotöljer och en soffa. Från vardagsrummet kommer man också in i arbetrummet. Där inne är det ganska dammigt. Fullt med hyllor med gamla stenar och mineraler på. Där finns även fullt med kartor och liknande. I köket både äter man och lagar maten. De har ett jättestort bord även om de bara är fyra som bor där, och en får inte äta med dem. Ovanvåningen har de tyvärr inte beskrivit något om.
Sedan nästa miljö: 1800-talets Reykjavik i Island. Detta Reykjavik är något helt annat än nutidens. Det finns endast ett par riktiga gator, resten är bara hus som står lite varstans. Ett par hundra invånare bor där till skillnad från nutidens 30.000. Dock finns det nästan ingen brottslighet. Alla är loala mot varann. Här finns nästan inga träd i landskapet runt om. Endast kala klippor och buskar. Vid horisonten skymtar vulkanen Sneffels, vars krater leder till jordens medelpunkt.
Japp, det var det. Jag hoppas ni fick en trevlig läsning. Eftersom jag inte läst mer behöver jag inte ge nya getter. Det gamla betyget kvarstår. 4/5 Getter!
Till jordens medelpunkt, en höjdarbok djupt ner i marken...
Nu har jag äntligen fått min klassiker, "Till jordens medelpunkt". Den handlar om... ah, just det. Uppgiften denna veckan var att berätta särskilt om karaktärerna, så då börjar jag.
Otto Lidenbrock, en av berättelsens två huvudpersoner, är en Geologi-proffessor, och samlar på stenar och gamla böcker. Han är en lång, smal och spinkig, men blont hår fastän han är ganska gammal. Han har stora, buskiga och svarta ögonbryn, och så har han en väldigt lång, smal, näsa. Han är ofta vresig och tjurig, och inte särskilt populär. Rykten går ofta att hans långa näsa drar till sig järnfilsspån, men det är förstås inte sant. Däremot tuggar han väldigt mycket snus. Han köper en gammal isländsk bok till sin samling, där han hittar en dokument. Där finns en kod. Efter att ha löst den får han och sin brorson reda på att vulkanen Sneffels på Island har en tunnel enda till Jordens Medelpunkt. Och så är resan igång...
Axel Lidenbrock, den andra huvudpersonen, är proffesorns brorson. Han bor med proffesorn i ett stort hus där också tjänaren Marta, och den vackra Wienerlänskan Graüben. Axel och Graüben är nämligen kära. Men den kärleken har inget med handlingen att göra. Man får tyvärr aldrig reda på exakt hur Axel ser ut, men han verkar ganska kort, ofta vankelmodig, och är väldigt skeptisk till resan. Han är dock också Geolog och älskar att samla och putsa av sina stenar. Han kommer ofta på kant med sin farbror, men för det mesta är dem överens.
Så, det var det. Jag har inte kommit så jättelångt än, men de är alla fall framme på Island. Hittils får boken, var redo...
4/5 Getter!
Biblioteket är slött... lika slö som Edvin...
Ja, de var väl det... ah, just det! Jag har nu ändrat design på min blogg. Vad tycks? (Jag fick också fixa Deniz blogg när jag ändå var igång)
/Rasmus Madsen
Mitt Jullov
Nu ska jag skriva lite om vad jag gjort på jullovet. Först och främst har jag ju firat jul och nyår. Båda var jättekul. Sedan har ju snön kommit, och det har varit härligt. Jag har tagit mycket naturbilder med mitt nya kameraställ, och jag har åkt på isen, åkit igenom isen, åkt pulka, både förbi och på träd. Japp, ett mycket roligt jullov har det varit. Jag har sett en hel del fåglar, bland annat en grupp sångsvanar som har kommit till vår vik och verkar vilja stanna här. Jag har sett en sångsvan som var dödad av en havsörn, och mycket annat. Väldigt synd att snön försvann. Jag, Deniz, Lisa, Edvin, Hanna, Mimmy och Emily har spelat in en kort julfilm som vi skickat in till Östran i en tävling, och vi leder stort!
Så har vi också fått nya böcker, nämligen gamla klassiker. Jag fick (Eller, bestämde) boken "Till jordens Medelpunkt" av Jules Verne. Jag tycker den verkar mycket spännande. Tyvärr var det den enda klassikern de inte hade i lager (Såklart) så de fick beställa en och jag får den på Måndag.
/Rasmus
En liten juldikt
Här är en juldikt jag har hittat på:
"Den 24 december är det äntligen jul,
och jag öppnar klappar och det är så kul.
Emil har alltid sin tomteluva,
han tvättar den aldrig, inte konstigt han får snuva.
Vi äter massor av jättegod mat,
Mormor lagar den, pappa är för lat.
Vi äter skinka, potatis och lax,
men snart så märker man, att det är dags,
för Jansons frestelse, den äckliga saken,
nej, då står jag hellre naken.
Sedan är det dags för Kalle Anka,
som gärna den röda fågeln vill banka.
Efter det kommer marsipan,
men då skriker pappa: "Det droppar från en kran!"
Pappa sticker iväg, för att i hemlighet,
klä ut sig till någon, röd och fet
Sedan skriker Emil: "Nu kommer han!"
Och tomten stiger in, röd och grann
Ger oss våra klappar, jag blir så glad,
Emil fick pennor, en hel rad
Sedan lider kvällen mot sitt slut,
Och jag till Edvin i julklapp gav lite krut
Kruten smäller och Edvin tjöt,
Medan vi lugnt äter gröt.
Så var julen slut, God Jul,
... men allt jag fick var ett kugghjul...!"
God Jul!
Bjällerklang, bjällerklang... snart jul!
Nu är det bara en vecka kvar till julafton! Tjoho! Hela veckan kommer att bli rolig! Först på Torsdag kommer det bli julpyssel här i skolan. Om vi inte får göra marsipan ligger lärarna risigt till! Självklart kommer jag att återuppta min marsipan-donering för välgörande ändamål. På Torsdag ska jag fixa de sista julklapparna. På Fredag ska vi baka julgodis, och mitt godisförbud slutar! Tjoho! Då ska jag baka knäck, äta knäck, baka kolor, äta kolor, baka tryffel, spilla tryffel, skrika för att den varma tryfflen kom på min tröja, ta upp tryffeln, äta tryffel. Gott, gott. Sedan på Söndagen... Marsipan-bak! Nam-nam-nam-nam-nam! Och slutligen på nästa Onsdag: Julafton! Vi firar antingen jul i Danmark eller hos Mormor på nästa gata. Detta året ska vi fira hos mormor och morfar. Först så kollar Emil och jag i våra julstrumpor. Sedan retas Emil om han fick något bättre. Sedan börjar jag jaga Emil. Efter vi ätit frukost går vi bort till Mormor och Morfar. Emil har alltid på sig sin tomtedräkt hela julafton, och jag har på mig min pepparkaksdärkt hela julafton (Som för övrigt är för sju-åringar, men, men... ) När vi kommer till mormor och morfar gör vi inget särskilt på ett tag. Sedan dricker vi glögg, mm, och så klocka 3 så är det Kalle Anka. Sedan äter vi julbord, med massor av lax, och utan Janssons Frestelse (Alla fall för mig) Efter de vuxna suttit ett tag och druckit ett antal snapsar. ¨(Som tur var inte för många) Och då tar vi (Denna biten har jag väntat på) den underbara (Nu kommer det, nu kommer det...) vackra, supergoda (Nu är det dags!) marsipanen! Vi sitter på övervåningen och äter marsipan. (Man måste vara snabb här, annars äter jag upp allt) Och när vi fikat ett ta börjar Emil spana ut genom föstren. Pappa gör någon aktvitet som för honom bort från övervåningen. Olika varje år (Tidningen, sova, hämta Emils tomteluva, o.s.v., o.s.v.) Efter ett tag dyker en grå typ med rödluva och säck samt lykta upp i trädgården. Det kan vara antingen en tomte eller en inbrottstjuv. Förhoppningsvis är det en tomten. Om det är det får han komma upp i vardagsrummet och dela ut några paket. Efter det går han. Jag och Emil delar ut paketen under granen. Sedan, när alla fått sina paket, sitter vi i ring. Varje gång det blir någons tur får han/hon öppna ett paket och tacka. När alla paket är öppna så går vi ner och äter risgrynsgröt. Sedan brukar Emil och jag göra saker med våra julklappar. Och när klockan är ungefär ett så går vi hem. Det var min jul. Det ska bli kul!
Adjö, och God Jul!
Nattvakt fortsätter med sjösjuka och tråkighet
Denna veckan har jag fortsatt att läsa Nattvakt. Den blev mycket bättre mot slutet, men på de sista sidorna... fy katten. Världens värsta slut. Jag kan ju tyvärr inte tala om det för er men jag kan säga att huvudpersonerna knappt får göra något. Annars var den bra. Men slutet förstörde faktiskt nästan allting. Dessutom är metoden skurkarna andvänder inte något speciellt eller spännande som jag trodde utan väldigt uppenbart. Jag kan som sagt inte säga det... grrmmff. Det fortsätter från förra gången med att tjuvarna stjäl två båtar till. Felix och Ditte åker ut på en romantisk båttur, om jag uppfattar det rätt. Även hunden Sepp åker med. Men romantiskt blir det inte. Om man inte tycker en storm och åska är romantiskt förståss och det gör man nog inte. De kommer fram till en liten ö med ett hus. Där finns också två båthus. I det ena hittar Felix någonting som tyvärr inte ni får veta, hahaha! Författaren beskriver dock väldigt bra. Man får mycket bilder. Fast det är lite svårt för mig att fatta vissa saker i boken då jag inte har läst de två innan i serien. Ja, sammanfattat var boken bra, den kanske skulle ha fått 4 getter, men slutet förstörde allt och plötsligt var den nere i... dudududummm... 2/5 getter. Uselt!
Nattvakt - Mästaren i mellanrum
Nu håller jag på att läsa boken Nattvakt. Den är... ganska bra men inte så jättebra. De har mellanrum mellan raderna hela tiden, så den är ganska jobbig att läsa. Den handlar om Felix, en kille på fjorton somrar och... öh... fjorton vintrar. Han bor vid en stor sjö tillsammans med pappa Björn. (Han heter Björn, alltså, ingen riktig björn) Hans bästa vän heter Joakim och bor där också. De är alltid tillsammans på sommarlovet. Sen handlar det också om Ditte, Felix tjej, som är ett år äldre. Hon har två bröder som heter Tobias och Jonathan. Detta är tredje boken i serien. Ditte har vid bokens början inte hört av sig på månader, och Felix börjar bli lite sur på henne. Slutligen kommer hon och pladdrar på (Som Gympa-Andreas säger) lika fort som en anka bajsar. Felix är tyst men till slut börjar han prata och de får roligt. Spänningen börjar när en tjuvliga härjar runt sjön. De sågar av båtmotorer, men ingen vet hur de gör det så tyst. Felix och Joakim blir satta till att vakta båtarna en natt. Natten ser ut att blir lugn, men...
Så långt har jag kommit. Jag vet inte själv vad som kommer efter "men..."
Sedan uppgiften. Vi ska beskriva en bild som vi fantiserar ihop. Den ska passa till boken. Min skulle vara så här:
Man ser sjön, den är mörkt blå, och sedan ser man en stor ö till höger i bakgrunden. Den är blåskimrande, fast träden har gröna löv. Man ser en liten ö ganska långt fram till vänster. Det finns inga träd på ön. Bara två buskar. De är lite röd aktiga. Längst bort i bilden ser man solen gå ner bakom träden på motsatta stranden. Mitt i bilden åker Felix, Joakim, Ditte, och Dittes hund Sepp i en motorbåt. Båten är vit med blå streck. Längst bak i båten hänger en skurk med en skärbrännare och försöker såga av motorn i farten.
Ja, det var det. Nu till betyget. Nattvakt får... 3 av 5 getter!
Elefantguldet är slut - Förbaskat också
Nu har jag läst ut elefantguldet. Den var jättebra innan, och slutet var ännu bättre! Absolut bästa bokcirkelbok hittils. Riktigt bra de sista kapiteln särskilt. Synd att man inte kan ge mer än fem getter... eller... Boken handlar ju som sagt om (Ånej, dags att berätta alla igen..)Laurens van der Wel, den elaka, Hyram Johnson, MIke Taylor, Benny Vad-det-nu-var-i-efternamn, Alison, Matt och John Blake, och elefanten Papa Tembo. Papa Tembo betyder Fader Elefant. Boken avslutas med att van Der Wel lurar in Papa Tembos elefanthjord i en stor dalsänka. Han blockerar ingången med en lastbil och tänder eld på andra sidan. Elefanterna är fågade och kommer inte ut. Van der Wel vet att Papa Tembo kommer att komma för att försöka rädda dem. Han sätter sig vid lastbilen och väntar. Röken från elden gör det jättesvårt att se. Under tiden ser Mike, Hyram och Benny elden och kör dit. De kommer in i röken och deras bil blir sönder skjuten av mister .W. De hoppar ur bilen och smyger sig fram i röken. Alison har också upptäckt elden, och sticker iväg från sin familj för att rädda elefanterna. John och Matt kör efter henne. Plötsligt ser Van der Wel Papa Tembo komma och skjuter, men...
Läs boken för att få reda på resten...
Sedan ska vi jämföra texten med boken... ja, om jag säger så här: De var verkligen väldigt olika. Och jag gillar sättet de skriver med i denna boken bättre. De beskriver bra i boken, men inte överdrivet som i texten.
Hursomhelst var den här boken jättebra. Den förtjänar faktiskt: 6/5 getter! (Det går väl inte... äh, strunt samma)
Elefantguldet igen - Fortfarande hoppig
Jag håller fortfarande på med Elefantguldet. Den är jättebra. Den handlar om Laurens van der Wel, Mike Taylor, Hyram, Benny, Alison, Matt, John Blake och elefanten Papa Tembo. Van der Wel är skurken som jagar elefanter och andra djur illegalt. Mike, Hyram och Benny försöker leta upp honom och stoppa honom. Familjen Blake åker runt och forskar om elefanter. Och Papa Tembo är en väldigt stor elefant som hatar människor som jagar elefanter. När Van der Wel var ung blev hans ben krossat av Papa Tembo, och de två är dödsfiender och vill döda varandra. Budskapet i den här boken är nog att man ska vara rädd om naturen och inte vara elak mot djur. Passar mig. Känslor som boken framkallar är mest ondska, glädje och sorg. Här kommer några adjektiv att komparera:
"Riva, rev, rivit"
"Utstötta, utstötte, utstött"
"Tro, trodde, trott"
Japp, boken har blivit bättre, till och med så bra att den förtjänar,... tatatatatatadataduuuuum... 5/5 Getter!
Elefantguldet - Hoppandets mästare
Hejsan svejsan!
Nu håller jag på att läsa en bok som heter Elefantguldet. Den är bra, men den hoppar hela tiden och mellan fyra olika grupper. Men jag förstår den ändå utmärkt. Boken handlar om Papa Tembo, som är en elefant. När han var ung dödade en grupp tjuvskyttar nästan hela hans flock. Han kom undan och krossade en av tjuvskyttarnas ben. Tjuvskyttens nanm var Van der Wel. Han är historirens "onda" som efter 50 år fortfarande bedriver tjuvskytte. Det handlar också om Hyram, som bor i London, och hans "vän" Taylor som bor i Kenya. Det handlar också om (Puh, vad många) en familj som utför ett forskningsarbete. John Blake, Alison, och Matt. Nog om det, till uppgiften. I våran bok skriver de i dåtid oftast, men när de säger något är det i nutid. Här kommer ett stycke att skriva om:
Här i nutid:
"Jaha, men det är skillnad med den här. Han är en gammal vän. Och vi studerar inte babianer, vi studerar elefanter. Det är den stora skillnaden."
Och här i dåtid:
"Jaha, men det var skillnad med den här. Han var en gammal vän. Och vi studerade inte babianer, vi studerade elefanter. Det var den stora skillnaden."
Boken är hittils väldigt bra i alla fall. Den får 4.5 av 5 getter.
