Rasmus Skolblogg

Hejsan!

Japp, jag har fortfarande Till Jordens Mittpunkt. Men den blir bara bättre och bättre. Det är fortfarande mycket vetenskapligt, men såhär mycket är okej för mig. Men jag kan rakt inte förstå hur många andra "vanliga" personer kan gilla den här... men strunt i det! Till handlingen:

De har nu... tja... kommit längre ner... det är väl vad de gjort... mennär de var tretton mil under havsytan så kom de fram till ett underjordiskt hav. Där fanns det mängders av utdöda djur och växter. Bland annat svampar, lika höga som de högsta tallar. Och sedan fanns det massor av nutida trädgårdsväxter, fast gigantiska, tjugo-meters persilja, ormbunkar stora som höghus, mossor som kunde räcka till femtiotvå älgar i ett halvår, och trettio-meters sigilarier. Undrar om det finns tio-meters jordgubbar... mums... De bygger sedan en flotte och seglar ut på Lidenbrocks hav (Vilken fräck typ att döpa den efter sig själv) Men efter ett par dagar blir det storm... Det är ganska roligt när Hans, som är vägvisare åt Lidenbrockarna, alltid svarar med bara ett eller två ord. Till och med när det är full storm. Men till uppgifterna:

Uppgift 1
Ta ut ett citat ur boken och skriv en kommentar om det.

Här är citatet:
"Det var verkligen en ocean, men den var öde, och dess vildhet förskräckte."

Ett fint citat tycker jag. Man får känslan av ett stort, öde hav av det. Och jag gillar det där med Dess vildhet förskräckte. Sedan vet jag inte riktigt vad man kan säga mer. Ja, det får vara så.

Uppgift 2
Hitta på en intervjuv med någon i boken och skriv den.

Jag tänker intervjuva Hans.... Så här är den:

Jag: Hejsan Hasse, tack för att du kunde komma!
Hans: Ja, bra.
Jag: Första frågan... varför följde du med dem ner i underjorden där du kanske skulle dö?
Hans: Pengar.
Jag: Jaha... ja, du får tre någonting i veckan, jaja... men hur känns det nu när du är tretton mil under havsytan på ett underjordiskt hav?
Hans: Blött.
Jag: Trodde du att ni skulle komma så långt?
Hans: Nej. Trodde död.
Jag: Jaha... det låter ju bra... har du bra kunskaper om sådana här gångar?
Hans: Nej.
Jag: Okej, ingen ja eller nej fråga då... hur bra är dina kunskaper om expeditioner?
Hans: Dålig
Jag: Ehmm... och varför i allsin dar tog de då med dig, ett dumhuvud, på expeditionen?
Hans: Stryptag.
Jag: Aj... oh... aj...jag förstår...

Ja, det var väl det... mardrömmen för en intervjuvare... Och slutligen betygen... 4.5/5 Getter! Ojojoj!

Hejsan Hoppsan!

Nu är det dags att blogga igen. Först och främst så ska jag skriva vad som har hänt. Och, just det, efter att ha kämpat sig igenom ett par sidor lika tråkiga som ett skämt från Edvin så började boken bli bra igen. Jo, den blev faktiskt jättebra igen! Det var bara hela den där jobbiga resan till vulkanen som var jobbig. Så, tillbaka till historien.

De har nu lyckats bestiga Sneffels, gå ner i kratern, och följa det kodade meddelandet för att på ett särskilt sätt som tar för många meningar att beskriva komma på vilken av de tre skorstenarna som stod på bottnen som var tunneln till jordens medelpunkt, det var dock inga riktigta skorstenar utan.... puh... andas... lugnt.... vulkaniska skorstenar som bildats ner det en gång runnit lava här som sedan sprutades upp ur vulkanen som nu är död... Sådärja. De har klättrat ner i skorstenen och kommit till en lång tunnel. Sedan kom de till ett vägskäl. De valde ena vägen och kröp in där. Men efter ett tag tar vattnet slut. Vad ska de göra nu.... Mer avslöjar jag inte...

Till uppgiften. Min bok är inte färdig än så jag kan inte skriva den ena uppgiften. Så jag ska svara på några frågor om boken, här är dem kopierade från Carola:
Vad kan du lära dig av bokens innehåll?
Vad tror du det är som gjort att den här boken till en klassiker?
Varför tror du författaren har skrivit den här boken? Vilket är bokens budskap?
Vilken tid utspelas boken och hur märker man det?
Svar i ordning:

* Man kan lära sig att inte klättra ner i djupa grottor... eftersom de verkar väldigt farligt. Man får också lära sig att alltid ta med sig mycket vatten om man nu prompt ska ner i djupa grottor som enligt den förra punkten man inte skulle, så den här punkten är faktiskt onödig, men, jaja.

* Att, hmm, kanske att den är... bra... ja, jag kommer inte på något annat särskilt

* Varför jag tror det... tja, antingen tyckte han det var kul att skriva böcker eller ville han ha pengar. Jag tror dock de första eftersom det är så mycket känsla i boken... Boken budskap... hmm... se punkt 1...

* Den utspelas på artonhundratalet. Det märker man lätt av att inga morderna apparater finns, men det är endå inte helt stenåldersaktigt. De har elektricitet, och termometer, och lite annat. Dock heter deras "ficklampor" ruffehkorpfapparater, så det var inte förra veckan precis...

Tja, det var nog det. Och nu till betyget: 4/5 getter igen. Den är tillbaka!

Hejsan!

Som sagt var ju "Till jordens mittpunkt", ganska bra, men oj, vad den har blivit dålig och framförallt jobbig att läsa. Se bara på ett styker ur boken där jag är just nu:

"Ön består uteslutande av vulkanisk tuff, det vill säga... gäääsp... ett konglomerat av olka porösa stenar och bergarter... gääääsp igen... Innan vulkanerna hade uppstått, utgjordes den av ett enhetligt massv, som av krafterna i jordens centrum... väck mig... långsamt sköts upp över havsytan. Elden hade ännu inte trängt igenom.... jord... skorp...an... zzzzzzz....."

Gääsp igen! Sådärja. Ni förstår att det är jobbigt, och jag har kollat längre fram i boken, det fortsätter så. Kanske inte fullt lika mycket, men väldigt mycket vetenskapligt. Det är ju inte så farligt, men det är för mycket denna boken, för mycket... Till handlingen: De har ridit åtta mil, och sovit över på tre ställen. De har blivit kyssta av två kvinnor och två män. Det är ungeför det som har hänt. Och sedan bara vetenskapliga beskrivningar för att fylla på. De är framme vid Sneffels nu, där gången till Jordens Hjärta finns.

Då till uppgiften. Vi ska beskriva antingen externa eller interna konflikter. I denna boken finns en utmärkt intern konflikt. Den gode Axel har en rejäl intern konflikt. Om han ska klättra ner i hålet eller inte. Fast han hade inte mycket tid att tänka på den innan hans farbror, den gode Otto, drog med honom till Island i alla fall. Men då uppstår en ny konflikt. Han undrar hela tiden om det inte bara är lava därnere, eller om det verkligen är gångar och kanske till om med djur. Som var och en kanske förstår så är det ju det senare som är rätt. Annars skulle det inte bli så spännande. De små Lidenbrockarna skulle bara smälta ihop till en porös konglomerad vulkanisk tuff, eller vad det nu hette. Dock i verkligheten är det självklart det första som stämmer.

Jo, det var det det, och nu till betyget: 1.5/5 Getter!